Vaknad

Salig vaknade jag i en vid arrangerad ring av smörblomma, ängsull, rölleka och timotej.

Kvar av natten finns idag bara flyktiga förnimmelser, men jag känner mig uppfylld, lugn, frisk och stark. 

Jag ropade på mig själv. 
Ganska snart  fann jag  mig  liggande i en glänta i en annars mycket tät skog och solens strålar krökte sig ner i gläntan, för min skull, för att värma mitt ansikte. Jag klättrade upp i en hög tall för att skapa mig en bild av landskapet. Det är svårt att klättra naken. Klöver Ess ligger på en höjd norr om Siljan och det var ganska lätt att finna vägen tillbaka. Jag gick längs en djurstig och nu och då såg jag mina egna fotspår från nattens vandring möta mig. En liten taltrast flög bredvid mig hela vägen. Ibland flög den i förväg, satte sig på en gren och drillade sin melodi. Jag drillade tillbaka, varpå trasten lade huvudet på sned och öppnade käkarna till hälften på ett märkligt sätt. Jag tror faktiskt att den log till svar! Jag har aldrig förut sett en taltrast le.

Nu sitter jag vid skrivbordet med en kopp kaffe. De vita skäggstråna från igår har antingen ramlat av eller åter blivit kolorerade. Mina anteckningar väller över min lilla dokumentportfölj. Kolibrin fungerar bra förutom att k och j har en tendens att haka i sig i varandra. Det kommer att bli ett sant nöje att sammanställa alla iakttagelser och upplevelser från min expedition till Dalarna, men än ska jag inte återvända till staden. Idag skall jag ta mig till Nusnäs för att lära mig hemligheten bakom Dalahästen. Min förhoppning är att jag ska få en glimt av hennes innersta väsen.