Midsommarafton

Inatt har jag sovit buren i ett böljande hav av mässande röster. En hjord av Dalkarlar och Dalkullor har, i vad som kändes som en aldrig sinande ström, vandrat genom Klöver Ess, tätt förbi min säng. När jag vaknade hade flertalet av mina skäggstrån vitnat.

Efter en enkel sillbit tog jag bilen till Tällberg. 

Leksands dans- och spelmanslag inledde midsommarfirandet med en schottis. De visade upp sina inövade danser. Därefter tog lokalbefolkningen mig till sig, talade med mig på sitt mål och bjöd mig med att resa midsommarstången på sina förfäders urgamla vis. I samma ögonblick som jag placerade mina händer på stången gick det en stöt genom min kropp. Jag kunde känna att vi var ett. En enighet med samma mål: att befrukta jorden.

När stången var rest skruvade Leksands spelmanslag upp tonen på sina felor, karlar och kullor strömmade till från alla håll. Plötsligt befann jag mig i ett virrvarr av armar och ben, hättor och knätofsar. Till spelmännens trolska takt och ton virvlade vi runt styrda av dunkla makter. Upplevelsen var upphöjd och transcendental. Jag upplevde mig transformerad både i kropp och sinne. Tillsammans var vi skogens väsen. Formligen. Jag fann mig vara en rask räv, jag var en av skogens fåglar, jag var en liten groda. Som i en dimma såg jag karlar och kullor susa förbi mig med ögon välvda bakåt, med halvöppna munnar och med svetten lackade. Vi befruktade jorden. Vi väckte sommarandarna. Vi dansade med tusen års generationer Dalkarlar och Dalkullor. Vi var i extas.    

                                

I natt skall jag dansa midsommardagen in. Jag skall binda mig kransar av blomster från Dalarna och spara dem till julbadet. I natt skall jag hänge mig totalt.